pedagogikfia.blogg.se

Jag skriver om mina frågor och det jag läser under mina studier i pedagogik påväg mot kandidatexamen.. Självklart skrivs det även om mig, min situation som mamma varannan vecka och hur min fribromyalgi påverkar mig och min/vår vardag..

Lärande är en ständig process som kan ses på olika sätt

Kategori: Allmänt

Lärande kan ses på många olika sätt och utifrån olika perspektiv. Jag ska ta upp två olika perspektiv att se på lärande samt utveckling på. I texten behandlas lärandet inom vårdjobbet där det synliggörs hur man kan se perspektiven i detta sammanhang.  

 

John Locke

John Locke (Phillips & Soltis, 2010) var en filosof, som utvecklade en teori och kom att ha inflytande på den moderna psykologins tidiga utveckling. Enligt Locke kom barnet till världen som ett oskrivet blad. Han menade även att barn föds med vissa biologiska förformade förmågor som är overksamma från födseln. Han ansåg att de psykiska förmågor, som är en förutsättning för att lära var inbyggda och ingår i vår biologiska utrustning som människor.  Under barnets uppväxt börjar barnet via sina sinnen, hörsel, lukt, syn, smaker och beröringar, skaffa sig enkla idéer vilket ger erfarenheter av omgivningen. Detta är ett resultat av olika sinneserfarenheter, som vi kan använda oss av i livet. Vi har nämligen minnet, som hjälper oss komma ihåg de olika erfarenheterna. Barnet kommer successivt använda sina förmågor tillsammans med abstrakt tänkande. Med tiden byggs små enkla idéer upp, som bildar sammansatta idéer, tillsammans med olika känslor dit t.ex. vrede eller kärlek kan räknas. Med dessa idéer, som förvärvas hela tiden och skapar olika sorters erfarenheter. Locke menar med detta att om man saknar vissa erfarenheter kan man inte utveckla en förståelse i helhet. Det har bidragit med att vi idag lättare kan förstå att vi har olika förutsättningar för lärandet.  Man kanske behöver ha sett havet, för att förknippa färgen blå med havet. Har du som stadsbarn inte sett en ko, hur ska du då kunna ta till dig kunskap om hur en ko ser ut. Hur och vart de bor, äter eller är uppbyggda på ett riktigt sätt? Lärarna måste vara uppmärksamma på vilka sinneserfarenheter barnen i en klass har för att de ska kunna ta till sig kunskapen på rätt sätt.

Kritik

Lockes teori bygger på ett passivt lärande där barnet själv inte söker kunskap utan får den kunskap, som ”serveras” via erfarenheter, som sker runt om barnet. Han missade då något viktigt vilket är att kunskap är ett resultat av interaktion mellan den lärande och omgivningen. Hans teori stöter även på motstridigheter inom psykologin, bla genom att det inte alls är klart att erfarenheter kommer till oss och förbinds till meningsfulla sammanhang. Om nu allt hängde samman så lätt med, enkla idéer som ger erfarenheter, bildar ett sammanhang, som sedan ger mening. Då skulle lärande vara väldigt lätt, vilket det inte är. Man behöver inte bara kunna bokstäverna i alfabetet för att förstå ett ord, det krävs mycket mer kunskap.

 

John Dewey

John Dewey (Phillips & Soltis, 2010) var en filosof från USA, som har stort inflytande på utbildnings området. Dewey menar bland annat att tänkande och lärande är förmågor, när de utövas integrerar vi på ett aktivt sätt med omgivningen. Dewey är lite av Lockes motsats då han förespråkade aktiva metoder i skolan för att göra lärandet meningsfullt. Han ansåg att elevernas situation i skolan skulle anpassas efter deras intresse och erfarenhetsområde. Han motsatte sig inte att eleverna skulle få information av en lärare utan att eleven måste få kämpa lite själv med ett problem. Det är först då det kan sätta sig på minnet och bilda varaktig kunskap. Tänkandet börjar först när en elev ställs inför ett verkligt problem. Då sätts medvetandet i rörelse och man använder sig av tidigare kunskap för att få svar på problemet. En handlingsplan och en hypotes utvecklas, hypotesen testas. Lyckas man lösa uppgiften där har man lärt sig något. Dewey var en stor förespråkare av det sociala perspektivet:

”Individens reaktioner blir intelligenta eller meningsfulla helt enkelt därför att han lever och agerar i en omgivning som är full av accepterande meningar och värden” (Phillips & Soltis, 2010 s. 89)

Dewey ansåg att skolan var en gemenskap där eleverna skolan skulle involveras i meningsfulla aktiviteter och samarbete med varandra för att lösa problem. Läraren och eleven ska delta i en gemensam enhet. Han menar på att man lär sig genom en kommunikationsprocess där eleven integrerar med andra ändamålsenliga aktiviteter eller utforskningar av ett intresse som är gemensamt.  (Phillips & Soltis, 2010)

Kritik

Det är svårt att kritisera Dewey och hans tänkande på lärande och utveckling. Han är en stor del av hur man ser på lärande idag. Jag tycker det är bra att vårt tänkande där individen står i centrum, ifrågasätts och att man ser lärande, som en process i en grupp. För det är i gruppen som mycket känns meningsfullt. Det är i vår sociala omkrets vi får reda på vad som är viktigt att veta. Vad som känns meningsfullt samt har betydelse.

 

Locke och Dewey

Det är två motsatser, som tillsammans ändå kan ge en bra lärogrund och kompletterar varandra. Locke som gör oss uppmärksam på hur vi genom olika bakgrunder har olika erfarenheter av saker. Det kan ge oss en inblick i varför vi kan olika saker och har olika referenser. Han målar upp en visserligen förenklad bild av hur lärande går till och skapas, men det är ändå en bild som gör det till viss del greppbart. Han ger oss något att ifrågasätta och forska vidare på. Man får tänka på att han levde 1632-1704 och är ändå aktuell än idag. Dewey kan få oss att se på hur lärandet ska ta oss vidare till mer kunskap och hur vårt samhälle påverkar oss i vad vi tycker är viktigt att lära. Det är viktigt att hitta något, som känns meningsfullt för att vi ska lära-/utvecklas och bilda kunskap. Dewey ser också vår egen aktiva roll i lärandet. Kunskap för individ och i grupp ska vara något, vi vill och strävar efter. I ett klassamhälle är det viktigt att lägga upp undervisningen olika för att alla ska få möjligheten att känna skolan, som meningsfull. Samtidigt är det viktigt att ha ett gemensamt mål där utveckling och lärande ska stå överst.

 

Att lära sig jobba inom vården

Det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har själv jobbat som undersköterska i 8 år. Det är ett jobb där man ständigt kan utvecklas och ger ett livslångt lärande. Ingen dag behöver vara den andra lik. Om vi ska ta Lockes syn på lärande, hade jag näst intill varit färdiglärd efter min utbildning till undersköterska. I mitt jobb har jag skaffat mig små idéer, som bildat erfarenheter och sammanhang med tiden. Han ser den lärande som något passivt vilket innebär att varje gång det kommer en ny boende eller något nytt inträffar får man lite av en chock. Man får erfarenheter under årens lopp, men Locke ger mig som lärande inget utrymme för att själv vilja utveckla eller utvecklas i mitt arbete. Om man istället ser till Deweys perspektiv om att lärande är socialt och det gäller att skapa sig en mening. Jag kan själv söka kunskap aktivt och kan vara en hjälp för mina kollegor. Det är av stor vikt att kunna jobba i grupp, anpassa sig till både sina vårdtagare och medarbetare. Ens utvecklig och lärande anpassas till viss del av behovet i gruppen och vårdtagaren. Kommer det en ny vårdtagare med nya behov så skapas ett nytt lärande.  När en ny vårdtagare kommer, gäller det att kunna få denne att känna sig hemma. Aktivt vara uppmärksam på vad som behövs för att hen ska må, som allra bäst och känna sig trygg. Locke har på så sätt rätt i att erfarenheter ger ett sammanhang, att man med tiden gör ett bra jobb men han missar mycket när processen är passiv. Processen är väldigt aktiv, där mycket är att söka kunskap, t.ex. att ta reda på vad som ska ske vid en brand eller hur man hanterar ett dödsfall innan det inträffar.

Att leva är ett ständigt lärande och jag gillar Lockes tänkande när det gäller att synliggöra samt förenkla lärandet. Man kan se det som att man bygger med klossar som utvecklas och man bygger på hela tiden. När åren går så får man fylla på detta monument med klossar som kan pusslas samman och byggas på, endast fantasin sätter stopp för lärandet. Men att någon annan skall bygga mitt lärande eller utveckling känns lite tråkigt och tafatt. Personligen vill själv välja vilka färger, former mitt lärande och min utveckling har. Jag vill själv välja vilka områden som innehåller fler bitar än andra, jag vill inte vara beroende av att vänta in att någon ska ge mig kunskap. Som Dewey ser det kan jag välja samt att min omgivning kan ge mig inspiration till vart jag väljer att lära mig mer och söka upp extra kunskap.

Att återkoppla lärandet inom vården med Locke och Dewey. Trots att Dewey ligger mig varmt om hjärtat med sitt tänkande om lärande och utveckling i samhället, tycker jag inte man kan räkna ut Locke helt. Båda tillför sin poäng, med Lockes fina klossar och Deweys val av färger samt möjligheten till ett aktivt deltagande i sin egen utveckling. Jag tycker de samarbetar bra och det blir en väldigt fin bild av det livslånga lärandet. Inom vården går utvecklingen fort framåt genom forskning, skulle du som medarbetare inte vilja göra vården bättre för vårdtagarna eller bara vänta på att något ska hända. För att du ska få erfarenhet som utvecklar dig och din arbetsplats skulle det inte fungera. I mitt arbete som undersköterska så träffar jag ständigt nya människor med olika viljor och behov. Det gör att en öppenhet för ny kunskap och livslångt lärande är något väldigt viktigt. Mitt lärande tillsammans med många andras byggs på och utvecklas till stora monument av olika klossar i väldigt fina självvalda färger. 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: