pedagogikfia.blogg.se

Lärande kan ses på många olika sätt och utifrån olika perspektiv. Jag ska ta upp två olika perspektiv att se på lärande samt utveckling på. I texten behandlas lärandet inom vårdjobbet där det synliggörs hur man kan se perspektiven i detta sammanhang.  

John Locke

John Locke (Phillips & Soltis, 2010) var en filosof, som utvecklade en teori och kom att ha inflytande på den moderna psykologins tidiga utveckling. Enligt Locke kom barnet till världen som ett oskrivet blad. Han menade även att barn föds med vissa biologiska förformade förmågor som är overksamma från födseln. Han ansåg att de psykiska förmågor, som är en förutsättning för att lära var inbyggda och ingår i vår biologiska utrustning som människor.  Under barnets uppväxt börjar barnet via sina sinnen, hörsel, lukt, syn, smaker och beröringar, skaffa sig enkla idéer vilket ger erfarenheter av omgivningen. Detta är ett resultat av olika sinneserfarenheter, som vi kan använda oss av i livet. Vi har nämligen minnet, som hjälper oss komma ihåg de olika erfarenheterna. Barnet kommer successivt använda sina förmågor tillsammans med abstrakt tänkande. Med tiden byggs små enkla idéer upp, som bildar sammansatta idéer, tillsammans med olika känslor dit t.ex. vrede eller kärlek kan räknas. Med dessa idéer, som förvärvas hela tiden och skapar olika sorters erfarenheter. Locke menar med detta att om man saknar vissa erfarenheter kan man inte utveckla en förståelse i helhet. Det har bidragit med att vi idag lättare kan förstå att vi har olika förutsättningar för lärandet.  Man kanske behöver ha sett havet, för att förknippa färgen blå med havet. Har du som stadsbarn inte sett en ko, hur ska du då kunna ta till dig kunskap om hur en ko ser ut. Hur och vart de bor, äter eller är uppbyggda på ett riktigt sätt? Lärarna måste vara uppmärksamma på vilka sinneserfarenheter barnen i en klass har för att de ska kunna ta till sig kunskapen på rätt sätt.

Kritik

Lockes teori bygger på ett passivt lärande där barnet själv inte söker kunskap utan får den kunskap, som ”serveras” via erfarenheter, som sker runt om barnet. Han missade då något viktigt vilket är att kunskap är ett resultat av interaktion mellan den lärande och omgivningen. Hans teori stöter även på motstridigheter inom psykologin, bla genom att det inte alls är klart att erfarenheter kommer till oss och förbinds till meningsfulla sammanhang. Om nu allt hängde samman så lätt med, enkla idéer som ger erfarenheter, bildar ett sammanhang, som sedan ger mening. Då skulle lärande vara väldigt lätt, vilket det inte är. Man behöver inte bara kunna bokstäverna i alfabetet för att förstå ett ord, det krävs mycket mer kunskap.

John Dewey

John Dewey (Phillips & Soltis, 2010) var en filosof från USA, som har stort inflytande på utbildnings området. Dewey menar bland annat att tänkande och lärande är förmågor, när de utövas integrerar vi på ett aktivt sätt med omgivningen. Dewey är lite av Lockes motsats då han förespråkade aktiva metoder i skolan för att göra lärandet meningsfullt. Han ansåg att elevernas situation i skolan skulle anpassas efter deras intresse och erfarenhetsområde. Han motsatte sig inte att eleverna skulle få information av en lärare utan att eleven måste få kämpa lite själv med ett problem. Det är först då det kan sätta sig på minnet och bilda varaktig kunskap. Tänkandet börjar först när en elev ställs inför ett verkligt problem. Då sätts medvetandet i rörelse och man använder sig av tidigare kunskap för att få svar på problemet. En handlingsplan och en hypotes utvecklas, hypotesen testas. Lyckas man lösa uppgiften där har man lärt sig något. Dewey var en stor förespråkare av det sociala perspektivet:

”Individens reaktioner blir intelligenta eller meningsfulla helt enkelt därför att han lever och agerar i en omgivning som är full av accepterande meningar och värden” (Phillips & Soltis, 2010 s. 89)

Dewey ansåg att skolan var en gemenskap där eleverna skolan skulle involveras i meningsfulla aktiviteter och samarbete med varandra för att lösa problem. Läraren och eleven ska delta i en gemensam enhet. Han menar på att man lär sig genom en kommunikationsprocess där eleven integrerar med andra ändamålsenliga aktiviteter eller utforskningar av ett intresse som är gemensamt.  (Phillips & Soltis, 2010)

Kritik

Det är svårt att kritisera Dewey och hans tänkande på lärande och utveckling. Han är en stor del av hur man ser på lärande idag. Jag tycker det är bra att vårt tänkande där individen står i centrum, ifrågasätts och att man ser lärande, som en process i en grupp. För det är i gruppen som mycket känns meningsfullt. Det är i vår sociala omkrets vi får reda på vad som är viktigt att veta. Vad som känns meningsfullt samt har betydelse.

Locke och Dewey

Det är två motsatser, som tillsammans ändå kan ge en bra lärogrund och kompletterar varandra. Locke som gör oss uppmärksam på hur vi genom olika bakgrunder har olika erfarenheter av saker. Det kan ge oss en inblick i varför vi kan olika saker och har olika referenser. Han målar upp en visserligen förenklad bild av hur lärande går till och skapas, men det är ändå en bild som gör det till viss del greppbart. Han ger oss något att ifrågasätta och forska vidare på. Man får tänka på att han levde 1632-1704 och är ändå aktuell än idag. Dewey kan få oss att se på hur lärandet ska ta oss vidare till mer kunskap och hur vårt samhälle påverkar oss i vad vi tycker är viktigt att lära. Det är viktigt att hitta något, som känns meningsfullt för att vi ska lära-/utvecklas och bilda kunskap. Dewey ser också vår egen aktiva roll i lärandet. Kunskap för individ och i grupp ska vara något, vi vill och strävar efter. I ett klassamhälle är det viktigt att lägga upp undervisningen olika för att alla ska få möjligheten att känna skolan, som meningsfull. Samtidigt är det viktigt att ha ett gemensamt mål där utveckling och lärande ska stå överst.

Att lära sig jobba inom vården

Det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har själv jobbat som undersköterska i 8 år. Det är ett jobb där man ständigt kan utvecklas och ger ett livslångt lärande. Ingen dag behöver vara den andra lik. Om vi ska ta Lockes syn på lärande, hade jag näst intill varit färdiglärd efter min utbildning till undersköterska. I mitt jobb har jag skaffat mig små idéer, som bildat erfarenheter och sammanhang med tiden. Han ser den lärande som något passivt vilket innebär att varje gång det kommer en ny boende eller något nytt inträffar får man lite av en chock. Man får erfarenheter under årens lopp, men Locke ger mig som lärande inget utrymme för att själv vilja utveckla eller utvecklas i mitt arbete. Om man istället ser till Deweys perspektiv om att lärande är socialt och det gäller att skapa sig en mening. Jag kan själv söka kunskap aktivt och kan vara en hjälp för mina kollegor. Det är av stor vikt att kunna jobba i grupp, anpassa sig till både sina vårdtagare och medarbetare. Ens utvecklig och lärande anpassas till viss del av behovet i gruppen och vårdtagaren. Kommer det en ny vårdtagare med nya behov så skapas ett nytt lärande.  När en ny vårdtagare kommer, gäller det att kunna få denne att känna sig hemma. Aktivt vara uppmärksam på vad som behövs för att hen ska må, som allra bäst och känna sig trygg. Locke har på så sätt rätt i att erfarenheter ger ett sammanhang, att man med tiden gör ett bra jobb men han missar mycket när processen är passiv. Processen är väldigt aktiv, där mycket är att söka kunskap, t.ex. att ta reda på vad som ska ske vid en brand eller hur man hanterar ett dödsfall innan det inträffar.

Att leva är ett ständigt lärande och jag gillar Lockes tänkande när det gäller att synliggöra samt förenkla lärandet. Man kan se det som att man bygger med klossar som utvecklas och man bygger på hela tiden. När åren går så får man fylla på detta monument med klossar som kan pusslas samman och byggas på, endast fantasin sätter stopp för lärandet. Men att någon annan skall bygga mitt lärande eller utveckling känns lite tråkigt och tafatt. Personligen vill själv välja vilka färger, former mitt lärande och min utveckling har. Jag vill själv välja vilka områden som innehåller fler bitar än andra, jag vill inte vara beroende av att vänta in att någon ska ge mig kunskap. Som Dewey ser det kan jag välja samt att min omgivning kan ge mig inspiration till vart jag väljer att lära mig mer och söka upp extra kunskap.

Att återkoppla lärandet inom vården med Locke och Dewey. Trots att Dewey ligger mig varmt om hjärtat med sitt tänkande om lärande och utveckling i samhället, tycker jag inte man kan räkna ut Locke helt. Båda tillför sin poäng, med Lockes fina klossar och Deweys val av färger samt möjligheten till ett aktivt deltagande i sin egen utveckling. Jag tycker de samarbetar bra och det blir en väldigt fin bild av det livslånga lärandet. Inom vården går utvecklingen fort framåt genom forskning, skulle du som medarbetare inte vilja göra vården bättre för vårdtagarna eller bara vänta på att något ska hända. För att du ska få erfarenhet som utvecklar dig och din arbetsplats skulle det inte fungera. I mitt arbete som undersköterska så träffar jag ständigt nya människor med olika viljor och behov. Det gör att en öppenhet för ny kunskap och livslångt lärande är något väldigt viktigt. Mitt lärande tillsammans med många andras byggs på och utvecklas till stora monument av olika klossar i väldigt fina självvalda färger. 

Tänkte jag skullr börja denna bloggen med min uppsatts jag skrev för kursen Pedagogik utbildning, ideologi och skolning:

Segregeringen ökar och klyftan växer, kan det vara en del av orsaken till SD:s växande stöd?

"Det behövs ett parti som värnar om de som vill jobba och göra rätt för sig. Det har spårat ur detta med rasismrädslan. Vi svenskar få flytta oss och avvara traditioner vi har haft i århundraden bara för att det anses som störande för invandrarna. Jag värnar för svenska seder och traditioner, kan vi inte ta hand om de som finns i Sverige, kan vi inte ta emot fler. Bidragen haglar fram från höger och till väster och Sverige blöder."

Denna person som skrev detta intressanta inlägg på facebook är själv adopterad från Iran, har inget heltidsjobb men hen har ett stort ekonomisk, socialt och kulturellt kapital och helt uppvuxen i Sverige. Detta gör att hen kanske med sina stora kapital ändå är i övre samhällskisktet och inte känner någon närhet till segregeringens ”lägre” skikt. Klyftorna ökar och normaliteten och makten blir allt mer osynlig, är detta en slump eller finns det något förklarligt till att SD:s stöd ökar samtidigt som segregeringen ökar och klyftan växer? 

Kan man verkligen skylla allt på invandrarna och invandringen? Det är nästan lika komiskt som Grotesko´s (en komikergrupp) uppträdande där de skyller allt ont som händer i världen på bögarna. Där är det däremot så självklart att det är på skoj, men här är det någon som påstår att mestadels av våra bortfall av traditioner är invandrarnas fel, kan det inte vara så att kyrkan inte har så stor makt längre och intressen ändrats? Att allt mer och mer är individanpassat? Vi vill skapa nytt och utvecklas, sanningar förändras med tid och samhälle. 

Thurén (2010 s.129-134) säger att alla sanningar är provisoriska och om ett påstående strider mot etablerad forskning behöver inte innebära att det är felaktigt. Men det kan kanske vara rimligt att det testas noggrant. Man kan undra om hen har testat denna nya sanning noggrant innan hen tog den till sig, det tror inte jag.

Att bidragen ökar som hen påstår i sin skrivelse är till viss del sant det kan vi läsa om i Dahlstedt, Schierup & Urban (2007 s.27-78) men där kan vi även läsa att det inte är bara handlar om invandrare utan det är nya former av fattigdom som vuxit fram från 1980-talet och framåt, men att invandrare är en väldigt utsatt grupp då de kan ha svårt med språket och inte är insatt i det svenska samhället. Antalet hemlösa ökar, arbetslösheten ökar och arbetsersättningen sjunker, det blir fler ensamstående och då främst mammor som lever fattigt. Segregeringen ökar och det finns fattiga och rika områden som resulterar i väldigt olika förutsättningar i samhället. Det blir en svårighet att ta sig ur den ”onda cirkeln”, bidragscirkeln, när medborgarskapet handlar om utbildning, arbete, inkomst samt medverkande i politiken. 

Dahlstedt et al. (2007 s.57-78) tar upp innebörden av social exkludering som ett “beskuret medborgarskap”. Med det menas ett tillstånd där vissa grupper systematiskt förnekas det minimum av ekonomiska, politiska och sociokulturella resurser. Något som gör det möjligt att upprätthålla en socialt acceptabel tillvaro, att de inte har rätten till att delta i samhället som fullvärdiga medlemmar. Man får alltså en beskuren del av det som är ett medborgarskap. Det kan till exempel vara så att man inte har tillgång till ett skyddsnät (som ger en socialt acceptabel tillvaro) vilket staten faktiskt garanterat, samtidigt som man som andra är tvungen att betala skatt. Att själva grunden för ett socialt medborgarskap bygger på jämlikhet, omfördelning och politisk delaktighet gör att det finns en stor risk för att det blir mindre legitimt att befinna sig utanför lönearbete, att samhällets ansvar för varje medborgares rätt till skälig välfärd urholkas. De välfärdsstatliga förändringarna har en rad konsekvenser för idealet om en fungerande demokrati och särskilt hårt drabbas invandrare och deras barn. 

I ett samhälle där lönearbetare ses som ända möjligheten till social inkludering ökar pressen på varje medborgare att anta vilka arbets- anställningsförhållanden som helst. Man kan här se

politiska motiv som har påverkat vår välfärdssituation. Det kan möjligen härledas till en slags marknadsanpassning av både samhälle och individ där globalisering innebär att Sverige vill bli en konkurrenskraftig nation och vi rör oss ifrån en kollektiviserad, emot en mer individualiserad, bild av den goda medborgaren. (Dahlstedt et al. 2007 s. 27-55) 

Skolan har en stor inverkan på oss, när segregeringen ökar så påverkas även den. I skolverket (2009 s.14-78) beskrivs 1990-talet som inledningen till ett systemskifte för skolan, som gemensam nämnare fanns decentralisering. På kort tid förändrades skolan från ett av världens mest centraliserade system till de mest avreglerade. Kommunerna tog över huvudmannaskapet och inom kommunerna skedde i sin tur decentralisering av ansvar till skolenheterna och rektorerna. Det gavs möjligheter för elever och föräldrar att välja skolor, samt att starta friskolor som var vinnst drivande. Skolors elevsammansättning har blivit mer homogen och skillnaden mellan skolor och olika elevgrupper och deras resultat har blivit större, utifrån såväl betyg som internationella provresultat. Föräldrars utbildningsnivå är den faktor som starkast påverkar betygsutfallen och har dubbelt så stort förklaringsvärde som kön å etnicitet. Det framgår att effekten av elevernas sociala bakgrund har ökat markant från 1991-2001. Individuella arbetsformer tar allt mer tid i anspråk medan undervisning i helklass får mindre utrymme. Lärandet har blivit ett individuellt projekt. Individualisering kan påverka elevernas resultat i både positiv och negativ riktning beroende på hur det definieras och hur det konkritiseras i undervisningen. En individualiserad undervisning förutsätter ett synsätt där skolan har ett ansvar för att alla elever lyckas i motsats till att eleven själv bär ansvaret för sitt lärande. 

Detta tycker jag är ett täcken på att elever som går i skolor i segregerade områden är väldigt utsatta. Utbildade föräldrar med kunskap och vetskap om vad utbildningen betyder i vårt samhälle, flyttar sina barn till andra skolor. Det gör att barnen som blir kvar i skolan med låg status får en tuffare tid och de homogena grupperna leder till att de inte har någon som kan hjälpa till och få upp klassen, det finns ingen kamrat effekt. Det blir svårare att hitta motivation till skolan, motivation till att klara av skolan är det som behövs och har du inte föräldrar som kan hjälpa dig med motivationen och med vägledning så kan känslan bli att det inte gör någon nytta. Det är ingen idé att gå i skolan för det ger inget, känslan av att man ändå inte kommer bli något eller komma någon stans, vi och dom känslan förstärks. 

Mekonnen (1999 s.1-20) tar upp den pågående debatten om mångkulturell utbildning och utbildningsmotivation bland invandrarungdomar för att söka förklaringar som betonar kulturella skillnader. Han menar på att nu när den mångkulturella skolan görs till en fråga om ungdomar med ”andra kulturer” så har debatten redan stigit in i en form av exkluderande rasifierad diskurs, där svenska vita ungdomar görs till normen för utbildningen och utomeuropeiska, färgade och muslimska ungdomar görs till avvikare från normen. Att det ses som den rådande normen för utbildning  innebär att en vit, manlig och västerländsk överordning och en konstruktion av vita, manliga och nationella privilegier blir centralt. Detta är också något som ligger underförstått och när det privilegiet utmanas som det gör nu så blir det ett fokus på ”de andra” och skillnader förstärks istället för likheterna vilket också är ett led i segregeringen och ökade klyftor. 

Nordgard (2004 s.199-219) tolkar hur Ziehe ser på ungdomars sitts idag. Att informaliseringen har givit oss svårigheter när det gäller att avskärma oss från information och en valfrihet som gör att vi ska skapa vår egen identitet och värderingar. Denna fokusering på individen på en samhällelig nivå som bidrar till ett utbrett jag- tänkande på individnivå. Ett jag- tänkande som inte alltid är så lätt att få ihop i praktiken. 

Att söka sin identitet är viktigt idag, att vara en individ. Det ger oss personligen ett stort ansvar och är inte alltid lätt. Det i samband med att segregeringen ökar så ger det ett ökat misstroende för ”de andra”. Vi och dom ökar samt att normen blir mer osynlig. Normen styr oss och den utgår vi ifrån dagligen och utan den blir det svårt men när den är så självklar så

att vi inte ens reagerar över den. Då kan den också bli farlig på så sätt att vi redan innan har en uppfattning som vkan bli väldigt svår att ändra på. För en skolas del kan detta betyda mycket, vi kan läsa i Dahlstedt et al. (2007 s.213-240) där han intervjuar en rektor som beskriver att man inte vill ha sin skola nämnd som mångkulturell för det blir väldigt svårt att få blandade klasser och att många väljer att flytta sina barn till andra skolor främst pga. av rädslan för att barnen ska få svårt med språket. Detta kan leda till nedläggning el långvarit dåligt ryckte. 

Själv så bor jag i en förort och jag kan se detta tydligt, det är de som inte har möjlighet att flytta när barnen börjar skolan som går kvar. Vetskapen om vad som finns att byta till, möjligheter att hämta och lämna har en stor betydelse. Vi kan relatera till vikten av Bourdieus olika kapital som Olesen (2011 s.141-170) tolkar. Att äga kapital innebär att besitta makt, kapital kan existera i olika former, det kan exempelvis vara ekonomiskt (pengar, materiell rikedom), socialt (kontakter, nätverk) eller kulturellt (kultiverat beteende, kunnighet, titlar, diplom). Ett symboliskt kapital är ett grundläggande begrepp här och definieras av vad olika sociala grupper känner igen och vad som är värdefullt och tillskrivs värde. Man kan med hjälp av vissa kapital tillhöra olika samhällsgrupper eller klasskikt. Har man t.ex. inte ett ekonomisk kapital kan detta i vissa sammanhang kompletteras av ett socialt eller kulturellt kapital för att man ska vinna acceptans och makt. Andra viktiga begrepp som tas upp är fält och habitus. Ett fält är i olika kontext ett socialt rum som uppstår när olika individer träffas. Habitus är mitt sätt att agera, vara och prata, helt enkelt en del av min personlighet. Detta påverkar oss mycket i livet och ger oss olika förutsättningar redan från början. 

Thurén (2010 s.147-157) skriver om att kunskap är makt enl. den brittiske filosofen Francis Bacon redan på 1600-talet. Den som har kunskap har därigenom makt, den okunnige är maktlös. Men makt är också kunskap. Den som har makt har också makt över kunskapen, makt över vilken kunskap som ska tas fram och över hur den ska användas. Makt över människor och deras tankar och vad som ska anses vara kunskap. Det är inte ovanligt att människor som i en utomståendes ögon är förtyckta, accepterar förtrycket som något naturligt. Skälet är att vi alla är inskolade, socialiserade i vårt samhälle och att vi sedan vi var barn har lärt oss vissa "sanningar" som vi inte ifrågasätter. Alla medlemmar i ett samhälle har i viss mån samma förförståelse, både rika och fattiga, mäktiga och maktlösa. Detta kan också påverka att SD:s stöd ökar då invandrare kan ses som annorlunda. Med andra seder och inte helt fullt ut gör som det vi ser som självklart i vårt samhälle, olikheter blir tydligare och det blir främmande och hotfullt. 

Foucault är en konsekvent förespråkare för åsikten att makten styr kunskapen. Men makten kan enligt honom inte preciseras som klassmakt, statsmakt eller någon annan form av makt. Makten är utspridd och svårgripbar. En vesäntlig form av makt är makten över språket, över sättet att uttrycka sig, över diskursen. Foucault studerar hur makten och  makthavarna sätter sin prägel på olika diskurser och hur vår verklighetsbild präglas av vårt språk. Maktutövning handlar inte så mycket om lögn som om önsketänkande och önsketänkande är ofta omedvetet. (Hermann 2011 s.83-113)

I Börjesson, Palmblad & Wahl (2005 s.50-80) så tar dom upp Governmentality-perspektivet som både utmanas och kvalifiseras av såväl den socialreformiska och den nylberala historebeskrivningen kring ett allt gämlikare samhälle. Fri är endast den medborgare som vill och har förmåga att anpassa sig till bestämda normer för civilicationen. Uppfyller man inte dessa medborgarskapsvilkor så riskerar man att bli föremål för interventioner från samhällets sida som förmedlas via människoexperter. Begreppet syftar till att beskriva hur regeringar producerar subjekt som är ämnade att genomföra regeringens förda politik samt att förklara hur teknik, mentalitet och rationalitet genom själva styrelseprocessen verkar. Alla förväntas idag vara lojala med expertdefinitioner och ta ansvar för vår hälsa och vårt liv. Bara de som klarar sig undan korrektion och gör det rätta kan åtnjuta medborgarskap. Nu idag så ska

experterna göra medborgarna delaktiga i förändrningsprocessen tex. för skoleleven ser man detta genom utvecklingssamtal, egen veckoplanering samt att ta eget ansvar för sitt lärande. Allt ansvar läggs idag på individen så som får stå för sina handlingar, beteenden och önskningar. Man kan inte längre skylla på samhället om det går snett i livet, mot varje åkomma föreslås tex. självdiceplin och självförtroendehöjande arbete. 

"Om man inte vill så är det för att man inte kan; om man inte kan är det för att man inte vill" (Börjesson, et al. 2005 s.67)

Viljan blir med detta väldigt centralt och det problem som experten måste jobba med. Därför är diskursen lika påtvingad experten som den är klienten. Slutmålet i Governmentality-perspektivet är att åstakomma en samklang mellan den enskildes viljor och samhället normer, som ger sig i uttryck för en kulturell homogeniseringsrörelse. (Börjesson, et al. 2005 s.50-80)

Sambandet mellan ett ökande medhåll för SD och ökande klyftor är inte så konstigt tycker jag. Klyftorna ökar, arbetslösheten ökar, rika får det bättre och fattiga sämre, vi och dom blir en del av vardagen. Man ska uppfylla sitt kall, ”skapa” sin egen individ samt passa in i normen utifrån sina förutsättningar och de förutsättningarna sätts redan i skolan. Marxismen har lärt oss att det finns en central koppling mellan samhällets struktur och utveckling samt även de socialiseringsvärden vi utsätter våra barn och ungdomar för. (Hermann 2011 s.17-56)

Vi ska följa en norm som gör det lättare att se skillnader än likheter. Man ska klara det individuellt och alla får kämpa på sitt sätt och när allt kan skyllas på individen blir det lätt att skylla ifrån sig. Eftersom det är många invandrare som är utsatta så blir det lättare att dra alla över en kam. Det är inte lätt att bli en egen individ och klara allt under olika kontexter. När vi och dom tänket samt klyftorna ökar och man känner ett behov av att skylla på någon så är det lättast att skylla på de man har minst gemensamt med, det som är främmande. När dessutom ekonomin är dålig och det påverkar både det övre och undre skiktet i samhället så kan ett pari som SD få ökad sympatisering. 

Det finns heller ingen tydlig makt idag som förr, ingen auktoritet som säger hur du ska göra utan det ska vara ens egna beslut och det finns många experter där för att hjälpa oss ta det rätta beslutet. Men det är upp till oss själva att göra det och komma fram till vad det är. Det är vägvisning som gäller idag, vi får olika val att välja mellan. Redan i valet av vilken skola eller bostadsort ger oss vissa förutsättningar och är val som kommer göra påverkan. Det krävs även rätt folk runtom dig med kontakter för att kunna välja och sedan stötta. Det gör att klyftan ökar å växer sig starkare, det blir svårare att ta sig mellan sidorna. För att du som individ ska kunna bli något som enligt normen anses som bra så krävs det att du har rätt omgivning, ett bra fält där du kan ta dig fram. Att det är lätt att sprida budskap och påvisa orättvisor utifrån olika synvinklar gör det också till en anledning att stödet för SD ökar, som tex. Facebook i det här fallet. Det är lättare att profilera sig och när man matas med information från olika håll dagligen så blir det svårare att avgöra vad som är hönan och vad som är ägget. Så mer information om likheter, belys normen och ifrågasätt den, gör den osynliga makten synlig eller ialla fall förstårlig. Det är bra väganvisningar som jag anser är väldigt viktiga för att få förståelse om varför SD är där de är och med det kanske vi även kan komma närmare en lösning till vad som börs göras egentligen istället för att bara skylla på invandrarna/invandringen. 

Mitt första inlägg.