pedagogikfia.blogg.se

I artikeln som handlade om läromaskiner av Skinner så fanns info om hur de fungerade, lite olika typer och vad för effekt man kunde få av dem. Det ända jag kunde tänka på var att det var som en lång skrivelse som handlade om att marknadsföra datorerna i klassrummen. Idag jobbar man mycket med olika läromedel och det finns en stor tillgång till många olika lärosätt via datorn som är anpassade efter kunskapsnivåer och den är en stor del från förskolan och uppåt för vårt lärande. Den avslutande meningen: " The posibilities should be thoroughly explored if we are to build an educatinal system which will meet the present demand whitout sacrificing democratic principles." tycker jag är ett väldigt bra avslut och den säger mycket om hur långt vi har kommit idag. Dock handlar det inte om att ha lärarlösa lektioner utan att blanda teknik och lärarkunskaper, insikten i att det finns olika sätt att lära och möjligheter för att kunna lära sig i olika takt och olika sätt att ta in lärande på. Men in i framtiden kan man fundera på hur detta kommer se ut? Vilka visioner för lärande har vi i framtiden som vi har svårt att tro på nu men som kommer ha genomgått en internalisering i framtiden?

I boken perspektiv på lärande skevs om behaviorismen. I ett behavoristiskt perspektiv så är psykologin en objektiv gren inom naturvetenskapen och de teoretiska målen är att förutsäga och kontrollera olika beteende. I frågan om vi tillägnar oss ny kunskap vill de omformulera och fundera på hur vi förvärvar nytt beteende. Lärandet ses som en process vars mål är att utvidga beteendets tillgängliga spelutrymme. T.ex. i ett klassrum så ligger inte intresset i vad som händer när en elev förstår och lär sig något utan hur eleven kan förmås att t.ex. lösa ett problem el utföra ett experiment m.m.

Klassisk betingning: stimuli -> respons (Pavlov, Watson)

Instrumentell betingning: stimuli -> respons-> belöning el förstärkning som gör responsen mer sannolik (Thorndike, Skinner)

Gestaltteoretiker: Inlärning realiseras genom plötslig insikt. Så fort lösningen ”inses” kan den mentala förbindelsen realiseras.

Dewey förespråkade aktiva metoder för att lära, han ansåg att för att ett problem ska ses som meningsfullt så måste de hämtas från något som ligger nära elevernas intresse el erfarenhet. Om inte den lärande har fått kämpa lite för att lösa ett problem så finns det risk för att informationen skjuts över till minnet som ganska livlöst.

”Tänkandet börjar först när en person upplever sig vara ställd inför ett verkligt problem” (sid.65)

Går det att realistisk kunna göra detta som lärare? Vi i Sverige gillar när allt är lite lagom så kanske det är bäst med lite lagom med aktivt lärande i undervisningen?