pedagogikfia.blogg.se

Det är många dimensioner för att skapa goda förutsättningar för lärande, så som att deltagarna är motiverade till att lära sig. Minst lika viktigt är att läraren kan stödja olika elevers behov, välja ut innehållet i undervisningen och arrangera den pedagogiska helheten på ett bra sätt. Att även upprätta en viss disciplin och bida till att eleverna specialiserar sig och utvecklas till fungerande samhällsmedlemmar. Det är ett stort jobb som lärare har och författarna till boken Perspektiv på lärande har inte svaret men de vill inspirera till olika sorters tänkande om/till lärande.
Ptatons teroi är att kunskapen är medfödd och finns på plats i vårt sinne när vi föds. För Platon så var lärande en återreningsprocess av något som själen redan sett och tillägnat sig. Man kan via hans teori förklara varför vissa kan lära sig mer än andra. Undervisning för Platon innebär att skapa förutsättningar för erinringsprocessen. Enligt Platon så går det inte att lära sig något som man inte vet sedan tidigare. Han värderade abstrakt tänkande och enl. honom så är det troligare att en person som övats i att tänka klart kan fly från okunskapen och se sanningen genom att använda sitt tänkande.
John Locke utveckade en teori som kom att ha inflytandepå den morderna psykologins tidiga utveckling och bidra till hur utformningen praktiskt utformats än idag. Enligt Locke så kom barnet till världen som ett oskrivet blad men att något ändå måste finnas där för att barnet ska kunna lära. Han insåg att barn föds med vissa biologiska förformade förmågor men att förmågorna vid födseln var overksamma. När barnet är fött så börjar barnet via sina sinnen får erfarenhet av omgivningen och kommer succesivt använda sin förmågor tillsammans med abstrakt tänkande och med tiden på det sättet bygga upp samansatta ideer. Locke bidrog med att få oss att förstå den stora betydelsen som förutsättningar för lärandet.
Det gemensamma för Platon och Locke är att dom såg lärandet som en passiv process, det var Dewey inte sen med att kritisera, han var förespråkare för mera akriva metoder i klassrummet. För att man ska kunna förstå en mening så krävs det inte bara att man kan alfabetet, det räcker inte till förståelse man måste ha en större kunskap än så.
Min sida som är lite andlig gillar tänket Platon har att man för med sig erfarenheter från sitt förra liv, det tror jag allt lite på även om jag inte kan acceptera det helt som en genomgående teori som håller i längden. Jag är inne på aktivt tänkande och utvecklingsmässigt som Säljö tar upp att det är mycket förutsättningar som förändrats för lärande över tid. Vi blir äldre, har mer tid för att ta vara på kunskap och utvecka den.
Att skapa en individ, hur kommer lärandets och skolans roll forma den? Hur mycket mer kan och vill vi lära oss? Leder det ständiga lärandet oss framåt? Eller är det hjulet som uppfinns om om om igen fast på nya sätt och med nya förutsättningar?